Ja, mitt humör har gått på en smal tråd nu ett tag, men nu snart känner jag att jag smäller av, snart tar jag dig och kastar bort dig ända bort så jag slipper se eller höra ngt av dig, men jag vill ju ändå inte de, du kan  ju som vara ganska knäpp ibland men ändå! Jag orkar inte.. snälla?!

Varför kan ingenting gå så där bra? jag vill ju att de ska de, ena stunden är de bra och andra stunden så verkar allt bara var dåligt, ingenting är bra, jag passar då de passar för dig / er, men de är väl så de ska vara, nu ska jag lägga ner ska inte bry mig mer men jag försöker fan! men det är inte lätt! De som att jag måste veta vad som händer med allt, som någon slags kontrollbehov som bara kryper sig uppåt som smyger sig in på mig.. Men vi har två olika liv, du är mer den som tycker om att skita i alla och jag, fan jag vet inte längre, kanske den som vill bry sig men de blir inte riktigt som jag tänkt mig!

Sebastian de är inte dig jag skriver om så du vet!