Jag sitter barnvakt mamma är i luleå och hälsar på Karin.

Har just varit ute med Zigge  och fick mycket tankar upp i min hjärna.. och vet fan inte var jag ska börja,
jag förstår mig inte på vissa som skiter och vänder ryggen åt sina vänner när dom behöver dom mest., jag är sån som ställer upp när som hellt och skiter i fall jag har hur mycket att göra men ringer en kompis så finns jag alltid dära, men sen finns det dom som också skiter i sina vänner eller ja man sluta bara höra av sig och sen på skolan kanske den/dom kan säga hej eller ens kolla på en, men fan inte prata nej det är ju fan hela jävla världen dom nya vännerna kanske man inte får göra det för??? åhh vad leds jag blir, förut jag hörde alltid av mig fall vi skulle göra ngt, om vi skulle festa om du skulle med på fest, alltså men du kan då fan inte höra av dig en gång! och det spelar ingen roll fall det är fest eller så det skiter jag i men allmänt bara är det jobbigt???

Jag kan stå för de jag söger och det jag gör, jag har då sagt till din kompis att jag inte gillar henne! men betyder det att vi måste sluta umgås?? jag visste inte ens fall jag kunde ringa och bara gråta som alltid annars bara ringa när det är ngt eller bara få prata ut, men jag vågade inte för varför skulle jag när vi aldrig pratar längre.. åhh jag är så ledsen för att vi inte gör det, men jag har försökt men det är inte bara en som bara kan höra av sig hela tiden man lessnar..

ja och sen har jag en massa andra tankar, om hur allt är och hur allt kommer att bli..

och saknar min pappa så himmla mycket... åhh varför kan ingenting gå rätt för mig någongång?