Mer än bara ord.

Fattar mig inte på vissa sorters människor...

T,ex på dom som snackar skit om sina vänner, gör allt för att kunna känna sig lite bättre, kan inte glädja sig åt att någon annan har gjort bra i från sig.. och låtsas, ser man ju när någon ska hålla på med, men varför ens säga någonting om man inte kan vara de minsta lilla glada.. alla har väll snackat skit om någon / några men de är inte de jag menar.. men man sitter inte och gör de mot sina kompisar..

Och de där med att folk snackar skit för att få förstöar..

lite för en annan människa, alltså människor dom lever ju fan för att förstöra,

speciellt de dom har närmast hjärtat.. kanske inte nu för hela familjen, men har man ett förhållande så står han/hon med närmast hjärtat iaf för mig.. Jag har bestämt mig aldrig mer ett förhållande.. inte efter Sebastian.. De jag aldrig fatta, var de någon som snacka eller hitta han på själv för ibland blev de bara lite för mycket..

och nu en till sak som fick mig jävligt arg och jag lovar de fick personen höra ANKLAGA FAN INTE MIG FÖR NÅGONTING JAG INTE GJORT... vad är allas problem, håll er till sanningen.. jag är leds, och sen ALDRIG någonsin få höra vem fan de är som går och säger någonting.. så varför ha ett förhållande, inte för att folk ska få förstöra.. men kanske borde skaffa sig en sån där hemlig jävel som inte en enda vet vem de är, man träffar han i smyg, men till sist får ju någon reda på de med och då är de förstört.. killar är så förbannats tröga, varför tro på allting, ja nu säger jag inte att tjejer inte är tröga och inte tror på ngt vi tror på exakt lika mycket.. men Sebastian, kommer du ihåg när de var någon som ringde till mig och sa de där om på hotellet? skulle jag ha tagit de på fullaste allvaret så skulle de aldrig ha funkat, visserligen trodde jag på de men sen fick vi ju höra sanningen, testa du de med, lyssna på den som vet hur fan allt ligger till och inte bara skit snacket!  jag har massa att säga dig men jag skiter i de, de skulle fan bara såra mig!

finns det något som är värre än...

När man just insett att man nästan berättat hela livet till en kompis som verkade stå en nära och sen inse att hon/han tar de bara till sin "fördel" eller vad man ska säga.. eller när hon / han låtsas att sitta och lyssna, men sen ser man att den personen inte lyssnat ett skit, börjar visa massa saker som man själv inte ens någonsin velat, något man aldrig har velat höra, bara ha en axel att gråta på.. inte en jävla fitta som sitter och ljuger man vet inte om någonting ens är sant. att inte veta fall de är ens kompis som går bakom ryggen på en och snackar, hur fan ska jag veta?!

Haha, ja men det var kort tid om man räknar vad vi brukar prata! ;)

jag håller helt klart med dig, det är sant allt du skriver! jag älskar dig kusin!